Testbildstvång

Har återigen testbilden på i bakgrunden. Tycker den är rogivande. Som en trivsam kvarleva från en svunnen tid. Jag tänker att den på något sätt symboliserar ofrihet och tvång, eftersom den är från tiden då SVT i sann paternalistisk anda enväldigt bestämde vad som skulle visas på teve. Ingen hade sett röken av någon valfrihet. Trots det sitter jag här och romantiserar testbildstvånget och tänker att det är något bra (finns det något positivt laddat ord för "tvång"?).

Annat är det nuförtiden. Massa kanaler som sänder dygnet runt. Igår, till exempel, kollade jag på fotboll tillsammans med Sveriges ledande Zlatanbloggare och Freddie. Matchen sändes i TV10. Senare under kvällen, när SVT hade börjat visa testbild, visade tian wrestling. Det hade aldrig SVT visat. Just nu, när jag skriver det här inlägget, visar tian poker. Det tror jag inte heller att SVT hade visat. Elvan visar en realityserie vid namn "Världens kanske sämsta pojkvän... ever!". Själv har jag som sagt testbilden på och trivs med det.

Imorgon kommer Nellie hem från Paris. Utöver det faktum att jag så klart är väldigt glad över det, innebär det också en del tvång. Jag måste till exempel gå upp tidigt för att städa. Tvinga mig själv att göra det. Min pater har lärt mig att det är något man ska. Om testbild är tvång och wrestling är ungkarlsfrihet så har jag tittat alldeles för mycket på wrestling den senaste tiden. Det behöver diskas, städas toalett, plockas upp kläder från golvet och lite annat ditt och datt. Men det ska jag nog klara av. Jag har ju sagt att jag gillar testbilden. Jag borde försöka leva som jag lär. Å andra sidan: när Nellie väl är hemma kommer jag nog inte kunna ta mig friheten att ha på testbilden om nätterna och skriva förvirrade blogginlägg. Risken finns att hon anmäler mig till programmet som går i elvan, "Världens kanske sämsta pojkvän... ever!".

Tidsfördriv

Fick ett sms från Nellie tidigare idag: "Hej jag är jättefull i eifeltornet tänkte bara s äga det". Själv hade jag när jag fick det precis ätit mat. Värmde på lite av gårdagens storkok. Åt i min ensamhet framför facebook. Sedan diskade jag. Tömde min inkorg i mailen. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Funderar på att sova. I natt drömde jag att jag blev utsatt för ett rånförsök. Tänkte bara säga det.

Söndagskväll med SVT2

Nellie är i Paris och jag huserar själv i lägenheten. Tittar på teve. SVT2:s testbild. De spelar klassisk musik, Händel för tillfället, och det är vackert. Det här är avslutningen på en kväll i de djuplodande samhällsprogrammens tecken; de visar tydligen sådana om söndagskvällarna, och jag har varit med sedan halvvägs in i Dokument inifrån. Det handlade ikväll om sektliknande försäljarjobb, och jag kom osökt att tänka på en smärre traumatisk upplevelse från i somras, då jag hamnade på en internutbildning hos företaget Skandinavien Water Systems AB i Jönköping.

Det hela hade sin upprinnelse i att jag ville ha arbete och tänkte att jag kunde ta ungefär vad fan som helst. Så när en kompis till mig sa att hon kunde fixa jobb tackade jag givetvis ja, och dagen efter befann jag mig på en internutbildning hos ovan nämnda företag. Det visade sig att jobbet gick ut på att åka hem till folk för att à la TV-Shop demonstrera nån vattenfilterbaserad dammsugare till ett värde av inte mindre än 40 000 svenska kronor. Denna skulle man sedan, med en stor mängd olika försäljningsknep, försöka kränga till de stackars människorna, allting under devisen "Ren luft är hälsosam luft! Precis som i naturen!". (Citatet är hämtat från deras hemsida)

Värst av allt var emellertid inte, hör och häpna, det ohemula överpriset på produkten man skulle sälja, utan den sektliknande kultur som genomsyrade hela företaget. De som höll i utbildningen predikade att deras säljarjobb minsann hade förändrat deras liv; tidigare var de introverta töntar, nu var de människor med en alldeles bländande social förmåga, alltihop tack vare Water Systems. Detta budskap tilltalade säkert många som var där. I alla fall verkade det som om många som var där inte var några sociala genier direkt. Kanske hade de rentav sökt sig till Water Systems på grund av att det i jobbannonsen faktiskt stod ”Vi söker dig som vill förändra ditt liv”. Själv kände jag mig dock mest skrämd, och gick därifrån innan första dagen ens var avslutad.

Nu är det testljud på tvåan. Detta hemska, tinnitusliknande ljud som då och då bryter av den klassiska musiken. Jag förstår inte varför. Något jag mer och mer förstår varför är dock varför det är bra att vara vegetarian. Ytterligare stöd för detta fick jag i kvällens Dokument utifrån, som drog igång klockan tio och handlade om köttkonsumtion och dess inverkan på miljön och klimatet.

Kvällens Korrespondenterna handlade om Norge, och deras stjärnskidåkare Petter Northug. Han ska tydligen på något sätt personifiera det nya norska idealet: att snylta på andras arbete. Detta ”andras arbete” är uppenbarligen ofta svenskars arbete. Både i skidspåret och i samhället. Därför kändes det gött att Emil Jönsson tidigare idag ”spurtknäckte Northug”, för att citera en rubrik på svt.se, och därmed lyckades sätta norrmännen på plats, i alla fall idag. (Huruvida vi svenskar också snyltar på andras arbete låter jag vara obehandlat i just det här inlägget.)

Sist ut ikväll innan testbilden drog igång gick programmet Islam för nybörjare. Upplägget var att brittiska icke-muslimer skulle leva som muslimer i tre veckor. Det var tråkigare än jag trodde. Lite för klyschigt för att bli riktigt intressant; en festprisse lärde sig självbehärskning, en islamofob lärde sig att muslimer inte är något hot, en kvinna tyckte att slöja befriar kvinnor från objektifiering, en annan att kvinnokroppen inte är någonting att skämmas för, och så var det en muslimsk man som förlovade sig med en kristen kvinna. Programmets behållning var förmodligen när islamofoben inte ville sluta äta gris, varpå en av imamerna tog med honom till en grisfarm för att visa varför det inte är förenligt med islam att äta griskött: grisar äter avföring och är därmed orena. Visst, jag tycker inte heller det är särskilt bra att äta grisar, men när imamen gav den anledningen till att inte göra det tänkte jag mest på Water Systems. Och jag gillar inte Water Systems.

Det känns som om jag har varit ovanligt cynisk i det här inlägget. Kanske är det för att inte Nellie är här. Eller så är det testljudets fel. Jag lutar åt det förstnämnda alternativet; utan en daglig dos kärlek är det nog lätt att bli cynisk. Nu ska jag hur som helst sova. Testbilden spelar Bachs Air i d-dur. Det är bra sovmusik.

She danced

I går kväll satt jag och Nellie i varsin ände av lägenheten (som vanligt kan det verka, men det är så klart inte alltid så). Jag strängade lite tafatt om min elgitarr, hon kollade på filmen Factory Girl. Vi slog sedan våra sysslor samman och här är resultatet:

Innan ni dömer oss: observera att ljudet är inspelat på mobil och att vi inte gör anspråk på att vara några kvalificerade musiker. Ta det för vad det är helt enkelt.

Könssegregation 2

Återigen sitter jag vid köksbordet i ena änden av lägenheten medan Nellie och hennes kompis sitter i den andra. Idag är dock omständigheterna lite annorlunda: vi sitter allihop och pluggar. Inga cigg, inget SATC och inget FM alltså. Det är bra, åtminstone utifrån ett studieperspektiv.

Senare ska också en före detta klasskompis till mig komma hit och vi ska baka kladdkaka, jag och han, och Nellie och hennes kompis ska avbryta pluggandet för något annat. Vad vet jag inte, men om de skulle knäppa varsin öl och knappa in Eurosport klockan halv åtta för att se Sverige-Ukraina, då har man minst sagt skäl för att säga att könsrollerna blivit radikalt ombytta jämfört med hur det var i måndags.

Följ min blogg med bloglovin

IKEA

Att IKEA:s planlösning är konstruerad på så sätt att man ska lockas köpa saker lär för de flesta vara något ganska obestridbart. Huruvida detta är ett scoop eller inte kan dock diskuteras. Hur som helst upptäckte jag, Nellie och Freddie att de i Malmö också har ett rum för kontemplation:

Nellie tyckte att en ny slogan skulle kunna vara på sin plats:

Könssegregation

Ibland blir det väldigt påtagligt att jag och Nellie (det vill säga min flickvän) bor i en lägenhet som egentligen är för liten för två. Som nu, när jag sitter i ena änden av den och hon och en tjejkompis i den andra. De gör alldeles för tjejiga grejer för att jag ska kunna känna mig involverad utan att känna mig som deras bögkompis: de chattar med danska unga män, varvar med att kolla på Sex and the City, röker mentolcigaretter och äter choklad. Och jag kan inte fly undan.

Således gör jag vad jag kan för att hålla mig sysselsatt utan att det stör dem i deras snicksnack- och skvallerorgier: jag röker riktiga cigaretter, bloggar och spelar Football Manager. Riktigt grabbiga grejer alltså, med eventuellt undantag för bloggandet. Emellertid är det inte omöjligt att den för tillfället rådande könssegregationen i lägenheten snart kommer att upphöra. Detta då jag börjar bli uttråkad, och ibland trots allt finner det trevligt att gå in i rollen som deras Stanford.

Vardagsironi

Jag, liksom gissningsvis alla människor som känner ett behov av att framstå i positiv dager inför andra människor, vill inte vara äcklig. En form av äcklighet jag är särskilt rädd för är att lukta illa. Vad jag gör för att undvika detta är att använda deodorant, tvål och borsta tänderna. Det sistnämnda är något som vållat mig problem om mornarna den senaste tiden; i min iver att eliminera dålig andedräkt har jag nämligen börjat köra in tandborsten alldeles för långt i munnen, vilket har triggat igång kräkreflexen med ibland mindre tilltalande följder. För att tala klarspråk: jag har spytt i handfatet. Inga stora mängder direkt, utan egentligen ganska mesiga spyor mest innehållandes vätska, ungefär som sista spyan innan man somnar efter en omåttligt grav berusning, men ändå. Jag har spytt och det har varit äckligt. Min enligt mig inte alltför fåfänga önskan om en fräsch mintandedräkt när jag lämnar huset har slagit över i en frän, sur smak bak i gommen, eftersom jag efter första vomerandet varit rädd att historien ska upprepa sig. Vardagsironi, skulle man kunna kalla det.

Sensmoralen här är förmodligen att man inte ska gå till överdrift i sin strävan att tilltala andra människor. Antingen det, eller så är det bara en förklaring till varför jag, om ni skulle träffa på mig någon gång, har dålig andedräkt.

Nytt liv, ny blogg

Då min förra blogg Ankjävel har varit tämligen inaktiv det senaste halvåret startar jag härmed en ny blogg. Varför jag startar en ny blogg istället för att bli aktiv på Ankjävel igen kommer sig av att hela Ankjävelgrejen gör det oerhört svårt för mig att skriva; dels på grund av att jag har några oavslutade inläggssviter som ligger och spökar, dels på grund av att jag sedan jag brukade skriva på Ankjävel har flyttat till Malmö och i princip börjat ett nytt liv. Detta nya liv, eller vad man nu ska kalla det, innebär att det blir svårare för mig att blogga, åtminstone på samma sätt som i min förra blogg, eftersom jag numera bor i en 31 kvadratmeter stor etta i Rosengård tillsammans med min flickvän. Detta faktum medför att jag inte har någonstans dit jag kan dra mig tillbaka för att skriva och att jag får svårare att skriva utan att bli allt för självutlämnande, både för mig men också för min flickvän som är mån om att bibehålla en viss mystik. Varför hon och jag i förra veckan satt i baksätet i en taxi och snackade handboll med chauffören är exempelvis något som bör hållas internt.

Att fylla den här bloggen med inte helt intetsägande innehåll kan alltså bli svårt. Jag har dock kommit till slutsatsen att det krävdes ett bloggbyte för att det ska finnas någon som helst chans att jag börjar blogga regelbundet igen. Jag tänker att det kommer bli kortare och mindre ambitiösa inlägg än tidigare, men förhoppningsvis lika underhållande.

Det första inlägget ska jag sätta mig ner för att skriva alldeles strax, jag ska bara slänga ihop lite mat först. Sedan påbörjas min återkomst i bloggosfären.

Stay tuned!